Tobak och alkohol

Författare: Anders Johnson Publicerad: 2008-03-11

 

Tobak hade börjat odlats i Stockholm på 1600-talet. Särskilt på Södermalm låg många odlingar och tobaksfabriker. Det mest framgångsrika tobaksföretaget i Stockholm byggdes upp av Jacob Fredrik Ljunglöf. Han började 1821 tillverka snus i eget namn på Drottninggatan. Han utvecklade produktionstekniken och blev i slutet av 1820-talet den främste snusfabrikanten i riket.

År 1839 inledde handelsfirman Jac. Fr. Ljunglöf tillverkning av cigarrer och cigaretter. Ljunglöf hade startat med tomma händer och slutade som en av Sveriges rikaste personer. År 1860 övertogs tobaksrörelsen av sonen Knut Ljunglöf som ytterligare expanderade verksamheten. Men han fick, liksom andra tobaksfabrikanter i landet, sälja rörelsen när att ett statligt monopol infördes 1915. Det omfattade import, handel och inhemsk tobaksindustri. Motivet var inte hälsopolitiskt utan statsfinansiellt. Inkomsterna från tobakshanteringen skulle bidra till att finansiera de ökade militärkostnaderna under första världskriget, liksom de folkpensioner som riksdagen 1913 beslöt att införa.

Tobaksmonopolet uppförde en stor anläggning vid Rosenlundsgatan på Södermalm. Tillverkningen där upphörde 1965. År 1961 avskaffades monopolet på import och försäljning av tobak och 1967 även tillverkningsmonopolet.

 

Bryggerier

Genombrottet för de industriella bryggerierna kom med det underjästa (bayerska) ölet. Denna metod tillämpades för första gången i Sverige 1843 av Fredrik Rosenquist och den tyske bryggmästaren Franz Adam Bechman vid Tyska Bryggeriet på Södermalm.

Münchenbryggeriet på Södermalm grundades 1855. Det var landets första ångbryggeri och blev landets största bryggeri. Hamburgerbryggeriet, även det på Södermalm, var först i landet att tillverka pilsner 1877.

År 1889 slogs flera bryggerier samman till Stockholms Bryggerier på initiativ av handelsbankens vd Louis Frænkel. Stockholms Bryggerier kom under lång tid ha monopol på Stockholms ölmarknad.

År 1964 slogs Stockholms Bryggerier samman med Pripp & Lyckholm i Göteborg och bildade Pripps Bryggerier. Pripps (från 2001 Carlsberg) drev bryggeri i Ulvsunda 1970-2004.

Se även Kabi i artikeln Kemi och läkemedel.

 

Vin och sprit

Den mest kände spritföretagaren i Stockholm, och i hela Sverige, är "Brännvinskungen" Lars Ohlsson Smith. Han började tillverka "Absolut renat brännvin" på Reimersholme 1870, vilket ledde till "det första brännvinskriget".

L.O. Smith hade inte rätt att driva detaljhandel i Stockholm men fick sådant tillstånd i Brännkyrka kommun, dit Reimersholme hörde. Han arrangerade ångslupstrafik från staden till Reimersholme där han sålde brännvinet 25 öre billigare än Stockholmsbolaget. Under det andra brännvinskriget sålde Smith sprit från Fjäderholmarna i Lidingö kommun.

Spritfabriken blev den dominerande verksamheten på Reimersholme. År 1917 övertogs den av statliga Vin & Spritcentralen när detta företag fick monopol på partihandeln med alkohol.

Vin & Spritcentralen övertog även alla andra privata vin- och spritföretag i landet, till exempel den vinhandelsfirma i Stockholm som grundades 1846 av Johan Daniel Grönstedt.

Vid Norra Stationsgatan uppförde Vin & Spritcentralen en lagerbyggnad 1924. Här fanns Nordeuropas starkaste hiss som kunde lyfta en järnvägsvagn full med vin.

Vin & Spritcentralen etablerade 1959 lager på Årstadal och senare flyttades även fabriken och huvudkontoret dit från Reimersholme. Vid fabriken i Årstadal anlades kajer där vintankfartyg kunde lägga till och tömma sin last direkt i de underjordiska bergrummen. Under 1990-talet avvecklade Vin & Sprits lager och tillverkning i Årstadal. Huvudkontoret, som 1977 flyttade till Årstadal, ligger numera i Marievik.

År 1994 upphörde det statliga monopolet på tillverkning av och partihandel med vin och sprit.