Snilleindustrierna

Författare: Anders Johnson Publicerad: 2007-12-14

 

Under 1800-talet etablerades ett antal företag som byggde på en egen nydanande uppfinning eller konstruktion. Dessa företag kom att kallas för snilleindustrier. Deras specialisering gjorde att de tidigt fick söka sig ut på exportmarknaden. De viktigaste branscherna för de svenska snilleindustrierna var kemiindustrin och verkstadsindustrin. Flera av de stora svenska industrisnillena var verksamma i Stockholm.

 

Alfred Nobel

Alfred Nobel tog ut 355 patent inom vitt skilda områden. Framförallt gjorde han en serie uppfinningar som revolutionerade den civila sprängtekniken. År 1862 lyckades han få nitroglycerin att explodera. Sedan kom tändhatten 1864, dynamiten 1865 och spränggelatinet 1875. Genom dessa uppfinningar ökade sprängverkan dramatiskt samtidigt som olycksriskerna minskade.

Immanuel Nobel med familj, bland annat sönerna Alfred och Emil, hade 1861 flyttat till malmgården Heleneborg på Södermalm. Två år senare startade de tillverkning av nitroglycerin där. Men 1864 flög fabriken i luften. Sex personer dog, däribland Emil Nobel. Man var tvungna att hitta en annan plats för den farliga verksamheten och nu var det Alfred som övertog ledningen. En lämplig plats hittade man vid Vinterviken i Gröndal.

År 1864 bildade Alfred Nobel Nitroglycerin AB och fabriken i Vinterviken startade 1865. Här tillverkades tändhattar, sprängolja (nitroglycerin), dynamit och ballistit (nobelkrut). Flera svåra sprängolyckor inträffade med sammanlagt omkring hundra dödsfall. År 1915 slogs företaget samman med Gyttorps Sprängämnes AB i Västmanland.

År 1920 påbörjades flytten från Vinterviken till Gyttorp. Efter 1921 förekom inte längre någon sprängämnestillverkning här. Men området användes för lager, laboratorieverksamhet och sprängämnesförsök ända in på 1980-talet.

 

Gustaf de Laval

Gustaf de Laval var en genial uppfinnare. Han tog ut 92 svenska patent och grundade 37 företag. År 1878 hade han utvecklat en mjölkseparator som var snabbare och effektivare än tidigare konstruktioner, vilket gav upphov till AB Separator. År 1883 fick han patent på den första praktiskt användbara ångturbinen, först som en drivkälla till separatorer, sedan för att driva elgeneratorer. Detta lade grunden till AB de Lavals Ångturbin 1893.

Både Separator och de Lavals Ångturbin grundades på Kungsholmen i Stockholm. År 1899 beslutade Separator att anlägga gjuteri i Tumba. På 1960-talet flyttade Separator även den mekaniska verkstaden och huvudkontoret dit. Företaget bytte namn till Alfa Laval 1963.

Ångturbinbolaget flyttade till Järla i Nacka 1896 och gick samman med Stal (nu Siemens) i Finspång 1959, dit verksamheten koncentrerades 1964.

Gustaf de Laval var en katastrof som företagare. Han saknade helt sinne för att hålla kostnaderna under kontroll och startade ständigt nya, ofta misslyckade, projekt. Den som skulle få Separator på fötter var John Bernström, vd 1887-1916. Under hans tid kom företaget att utvecklas till ett av Sveriges största företag med omfattande export.

de Laval avled djupt skuldsatt 1913. Änkan fick lämna in en konkursansökan. På Gustaf de Lavals minnessten står: "De höga hastigheternas man."

 

Gustaf Dalén

Gustaf Dalén var vd för Aga (AB Gasaccumulator) 1909-37 och konstruerade där ett revolutionerande system för fyrbelysning som byggde på fyra uppfinningar: klippapparaten som tände och släckte ljuset i jämna intervall, Agamassan som minskade explosionsrisken, solventilen som gjorde att fyren inte behövde lysa under dagen och Dalénblandaren som gav större ljusutbyte per gasmängd.

År 1912 flyttade Aga till moderna lokaler på Lidingö. Samma år kom det internationella genombrottet när företaget fick uppdraget att bygga fyrbelysningen längs Panamakanalen. I september inträffade en gasolycka som gjorde att Dalén miste synen. I november offentliggjordes att han fått Nobelpriset i fysik. I februari 1913 återinträdde Dalén som Agas vd och fortsatte att med framgång leda företaget och att göra viktiga uppfinningar, bland annat den automatiska glödstrumpeväxlaren och ett system för att driva roterande linssystem. År 1929 lanserade han den bränslesnåla Aga-spisen som än i dag är en prestigefylld produkt, framförallt i Storbritannien.

 

Axel Wenner-Gren

Electrolux skapades av Axel Wenner-Gren. Han hade arbetat som reseförsäljare för Separator i Tyskland. Wenner-Gren ville hitta en produkt som kunde säljas genom hembesök till hushållen i städerna, vilket skulle gå snabbare än att resa mellan olika bondgårdar. År 1908 fick han i ett skyltfönster i Wien se en sådan produkt, nämligen dammsugaren.

Axel Wenner-Gren var vd/ordförande i Electrolux 1919-39 och lyckades göra det till ett stort internationellt företag som bland annat tillverkade dammsugare och kylskåp. Företagets huvudkontor och huvudanläggning låg på Lilla Essingen.

Wenner-Grens stora framgångar som försäljare och företagare gjorde att han även trodde sig kunna göra avgörande insatser i världspolitiken. Han försökte på 1930-talet medla mellan stormakterna för att därmed undvika ett världskrig. Ingen seriös politiker tog dock den politiskt okunnige och pompöse svensken på allvar. Däremot ledde Wenner-Grens umgänge med höga nazistledare till att USA:s ledning misstänkte honom för att vara tysk spion.

Wenner-Gren vistades under kriget i Latinamerika. Efter hemkomsten till Sverige började han göra stora – oftast helt misslyckade – satsningar, bland annat på Wegeratorn (en omöjlig energimaskin), Mawen (en flygmotor som aldrig lyfte) och Alwac (en datamaskin som det aldrig blev något av). Lokaltågssystemet Alweg, som gick på ett spår högt upp i luften, byggdes dock på ett par ställen i världen.

Axel Wenner-Grens ekonomi blev allt mer ansträngd och 1956 sålde han sitt ägande i Electrolux till Wallenbergsfären. År 1961 avled han praktiskt taget ruinerad.

År 1999 lämnade Electrolux Lilla Essingen när huvudkontoret flyttades till Kungsholmen.

 

 

 
 

Relaterade länkar

» Forskning

» Telekomindustrin