Varven

Författare: Anders Johnson Publicerad: 2007-12-14

 

Fartyg har byggts i Stockholm under hela stadens historia. Länge var det militära fartygsbyggen som dominerade. Skeppsgården, som byggde skepp för flottan, låg fram till 1560-talet nedanför slottet mot Norrström. Därefter flyttades den till Blasieholmen för att på 1640-talet flyttas till Skeppsholmen. Flottan har även haft varv på Djurgården och Beckholmen.

 

Södra Varvet

 

Vid den nu utfyllda Tegelviken på Södermalm låg Tjärhovet, stadens uppsamlingsplats för tjära. När det flyttat till Beckholmen etablerade holländaren Abraham Momma (adlad Reenstierna) Södra Varvet 1687.

I anslutning till varvet öppnade Carl Fredrik Liljevalch d.ä. en brädgård 1824 som bland annat levererade bräder till varvet. Han anlade även landets första ångsåg här 1829. Liljevalch företrädde liberala frihandelsideal, som av de konservativa i riksdagen kallades "Tegelviksidéer".

Södra Varvet upplevde en storhetstid under William Lindbergs tid som verkstads- och varvschef 1844-77. Lindberg hade anlagt en verkstad i anslutning till varvet, som snart kom att bli ett större företag är själva varvet. Han kom sedan att överta varvet och den sammanslagna rörelsen fick namnet W Lindbergs Varvs- och Verkstads AB.

Verksamheten vid Södra Varvet upphörde 1930.

 

Beckholmen

 

I mitten av 1800-talet växte behovet av reparationsvarv i Stockholm, främst för den växande ångbåtsflottan. År 1848 övertog Grosshandlarsocieteten och Skeppsrederierna i Stockholm Beckholmen som kom att omvandlas till en varvsö. Två torrdockor, konstruerade av Nils Ericson, anlades.

År 1918 förvärvade Stockholms stad Beckholmen och sålde området vidare samma år till Marinförvaltningen som lät bygga en stor docka för marinens kryssare och pansarskepp, Gustav V:s docka (1927) .

Dockorna hyrdes senare ut till Finnboda Varv och används i dag för underhåll och reparationer av kulturhistoriskt värdefulla fartyg.

 

Finnboda Varv

 

Ett beckbruk anlades av holländaren Johan von Swindern vid Finnboda i Nacka cirka 1650. Det köptes 1874 av Bergsunds Mekaniska Verkstad (se artikeln Verkstadsindustrin) som behövde anlägga ett varv som inte var instängt i Mälaren. Slipen stod färdig 1878. Det första egna fartygsbygget var tankfartyget Talmud 1882.

Finnboda blev ett av landets största varv, endast Götaverken i Göteborg var större. År 1916 köptes varvet av Svearederiet som behövde ett varv för reparation och klassning av det egna tonnaget. På 1960-talet övergick ägandet till Salénrederiet som utökade verksamheten genom att ta över torrdockorna på Beckholmen. Se även artikeln Rederierna.

Salén och Finnboda drabbades av oljekrisen 1973 och 1977 övertogs Finnboda av statliga Svenska Varv. Finnboda blev ett dotterbolag till Götaverken. År 1981 sjösattes Finnbodas sista egna fartygsbygge, Nordic Link.

Därefter blev Finnboda landets näst största reparationsvarv tills verksamheten upphörde genom en konkurs 1991.

Varvet tillverkade under sin historia över 100 egna fartyg, däribland örlogsfartyg, lastfartyg och passagerarfartyg, liksom en flytdocka och skrov till oljeplattformar.

 

Ekensbergs Varv

 

År 1875 köptes fastigheten Ekensberg i Gröndal av Stockholms Transport- och Bogserings AB som reparations- och underhållsvarv för de egna båtarna. Varvet kom att anlitas även av andra rederier. Sedan började man med nybyggen. Det första motorfartyget tillverkades 1896.

Transportbolaget gjorde konkurs 1924 men varvet kunde drivas vidare med ny ägare. Bland annat kom man nu att göra stålkonstruktioner till Västerbron och Tranebergsbron. Salénrederierna köpte varvet 1942 varpå en expansion och storhetstid följde. Varvet fick fartygsbeställningar från bland annat Brasilien, Colombia, Frankrike och Sovjetunionen.

År 1955 gjordes ett rekordbygge då kylfartyget San Blas byggdes åt Saléns. Minnet av detta bananfartyg har odödliggjorts genom Povel Ramels sång Måste vägen till Curacao gynga så?

Verksamheten upphörde 1970 och Finnboda Varv, som också ägdes av Saléns, fick ta över personal och utrustning.