Livsmedelsindustrin

Författare: Anders Johnson Publicerad: 2008-03-11

 

Det fordrades mycket mat för att föda alla Stockholmare varför det i alla tider har funnits företag som har producerat olika former av livsmedel. För att mala mjöl till alla stockholmare behövdes många väderkvarnar, inte minst med tanke på den ringa vattenkraften. Vid Skanstull står en av dem kvar, Skanskvarn från 1850. Efter att den slutat fungera som mjölkvarn 1882, användes den för att mala kork till Wicanders korkfabrik.

August Wicander grundade buteljkorkstillverkning på Södermalm 1868 och blev först i världen med att mekanisera sådan produktion. Sonsonen Carl August, som ledde företaget i tredje generationen, är ihågkommen för att ha testamenterat godset Harpsund i Södermanland till staten.

 

Eldkvarn

År 1806 togs Sveriges första ångdrivna mjölkvarn i drift, Eldkvarn på Stadshusets nuvarande tomt. Den kom att betyda mycket för Stockholms livsmedelsförsörjning. Mannen bakom Eldkvarn var kanslirådet Abraham Niclas Edelcrantz. Han var skald, ledamot Svenska akademien, direktör för de kungliga teatrarna, ämbetsman och uppfinnare.

Han hade fått tillstånd att anlägga ångkvarnen, trots mjölnarämbetets protester. Kvarnen fick stora svårigheter när Finland några år senare förlorades och vedimporten till Stockholm stryptes. Man tvingades delvis gå över till den dyrare stenkolen. En annan svårighet var de upprepade konflikter med skråintressena. Men Eldkvarn fick slutligen tillstånd att även driva detaljhandel med mjöl och gryn.

Kvarnen förstördes vid en stor brand 1878 men återuppbyggdes och drevs sedan till 1901.

 

Saltsjöqvarn och Tre Kronor

Stora kvarnar anlades i slutet av 1800-talet vid Nackas nordkust. Saltsjöqvarn anlades 1888 vid Danviken. En mannagrynskvarn tillkom 1930. Verksamheten upphörde 1989.

Kvarnen Tre Kronor på Kvarnholmen grundades 1898 av landets största mjölimportör, Carl August Engström. Den köptes av KF 1922 i syfte att bryta den kvarnkartell som hade etablerats 1912. KF byggde ut kvarnen och anlade ett brukssamhälle i banbrytande funktionalistisk stil. Industrin nedlades 1992.

 

Marabou

Marabou i Sundbyberg grundades 1916 som en svensk avläggare till den norska chokladtillverkaren Freia, ägd av familjen Throne-Holst. Först 1919 kunde chokladproduktionen komma igång. Året innan hade den 23-årige Henning Throne-Holst blivit vd. Han var vd/ordförande i Marabou till 1976.

Första halvan av 1920-talet blev en svår tid för företaget beroende på de allmänt dåliga tiderna och de många strejker som drabbade företaget. Sedan vände det uppåt och 1929 kunde man inviga en ny stor fabriksbyggnad i Sundbyberg.

Några succéprodukter på 1930-talet var Biofoto, en chokladkaka med samlarbilder på filmstjärnor, tuggummit Toy samt tablettaskarna Tenor och Figaro. År 1939 lanserades Aladdin-asken. Marabou tillverkade omkring 250 olika praliner som skulle packas i olika kartonger. Alladin-asken innebar att man började tillämpa taylorismens principer om standardisering och stordrift. Asken innehöll de mest populära sorterna och på locket angavs tydligt vad var och en innehöll. På detta sätt kunde man rationalisera hanteringen och sänka priset.

Under efterkrigstiden kom fler välkända produkter, till exempel Japp (1947), Non Stop (1947), Fortuna (1951), Daim (1953), Paradis (1957), M-kulor (1957), Co-Co (1957) och Twist (1959).

Marabou flyttade 1995 den sista tillverkningen från Sundbyberg till Upplands Väsby och lämnade kommunen helt 2002.

 

Andra livsmedelsföretag

Här är några andra exempel på livsmedelsindustrier i Stockholm:

I Tanto på Södermalm drevs det stora Tanto Sockerbruk 1855-1956.

Vid Torsgatan låg Arla/Mjölkcentralens stora mejeri, grundat 1883. Det flyttade till Kallhäll i Järfälla vid årsskiftet 1984/85.

I Västberga invigdes KF:s bageri San Remo 1959, en pionjäranläggning inom industriellt bageri. Namnet hade inspirerats av Evert Taubes visa Den glade bagaren (1937) som han framförde vid bageriets invigning. Det lades ner 2005.