Handeln

Författare: Anders Johnson Publicerad: 2008-03-11

 

I Stockholm har det funnits många pionjärföretag inom handeln, både detaljhandlare och partihandlare. Många nya verksamheter har grundats av invandrare. År 1575 fick holländaren Antonius Busenius det första apotekarprivilegiet för apoteket på Stortorget. År 1591 öppnade tysken Hermann Sulke Sveriges första bokhandel i Stockholm. Holländaren Jacob Momma (adlad Reenstierna) startade 1649 en grosshandelsrörelse i Stockholm som snabbt blev en av landets största. Ett annat pionjärföretag grundades av Claes Rålamb 1674, nämligen Stockholms Auktionsverk, i dag världens äldsta existerande auktionsverk.

 

Handelshusen

Stockholm hade under 1600- och 1700-talen en gynnad ställning inom utrikeshandeln. I skydd av statliga privilegier växte det fram en förmögen grupp ägare till stora handelshus. Många storhandlare bodde vid Skeppsbron i Stockholm, varför de kallades "Skeppsbroadeln".

Handelshusen skapades av kapitalstarka köpmän, ofta av utländsk bakgrund, i första hand för att driva utrikeshandel. Men handelshusen fungerade också som banker, rederier och industriägare. De var normalt inte specialiserade på någon viss typ av varor utan handlade med allt som kunde ge lönsamhet.

Exempel på välkända handelshus i Stockholm var Grill, grundat av de tyska bröderna Abraham och Carlos Grill 1716, Jennings & Finlay, grundat av irländaren Frans Jennings och skotten Robert Finlay 1753 samt Tottie & Arfwedson, grundat av Anders Tottie och Carl Cristopher Arfwedson 1771.

 

Söderberg & Haak

Söderberg & Haak (S&H) var den första grossisten för järn- och stålmanufaktur på den svenska marknaden. Företaget grundades 1866 av smidesmästaren Per Olof Söderberg. Det kom att bli ett ledande företag då det gällde de svenska brukens avsättning på hemmamarknaden. År 1947 blev S&H dotterbolag till Förvaltnings AB Ratos.

Under de första 55 åren gick affärerna huvudsakligen till så att en detaljist eller annan kund gjorde upp om köpet med S&H medan leveransen skedde direkt från tillverkaren. Men omkring år 1920 skedde en omstrukturering inom järn- och stålhandeln. Nu började leveranserna i allt högre grad att ske från grossisterna, som därför behövde utvidga sin egen lagerverksamhet avsevärt.

För Söderberg & Haaks del innebar det att man slog samman de tidigare mindre lagren till ett nytt storlager som etablerades i Marievik, Liljeholmen, 1920. Intill S&H etablerades 1935 en annan järn- och stålgrossist, nämligen Odelberg & Olson. Detta företag hade grundats av John Odelberg och Anders Olson 1884.

De två grossisterna gick 1976 samman under namnet Tibnor med Ratos som ägare. År 1979 såldes järngrossistverksamheten till SSAB. Kort därefter började grossistverksamheten avvecklas vid Liljeholmen.

 

John Bernström & Co

År 1877 grundade ingenjör John Bernström maskinfirman John Bernström & Co tillsammans med ingenjör Jakob Tornblad. Det var ett rent försäljningsföretag med ett sortiment av bland annat maskiner, pumpar, maskinförnödenheter och oljor. (Bernström blir sedan framgångsrik vd för AB Separator, se artikeln Snilleindustrierna).

Genom uppköp och sammanslagningar utvecklas företaget till landets ledande grossist inom VVS, sedan 1977 med namnet Ahlsell. Detta namn kommer från ett av de sammanslagna företagen, R Ahlsell & Co, bildat av bröderna Rudolf och Herman Ahlsell 1903 som en grossiströrelse för bland annat rör och armaturer.

 

Kooperativa Förbundet

Kooperativa Förbundet grundades 1899 i Stockholm på initiativ av GH von Koch, liberal politiker och socialreformator. Under Albin Johanssons tid som vd/ordförande 1924-59 blev detta landets största företag. Johansson var pådrivande för införandet av självbetjäningsbutiker. Det första renodlade snabbköpet i Sverige öppnades på Odengatan 1947.

Albin Johansson var övertygad frihandelsvän och stark motståndare till alla monopol och karteller som brett ut sig i näringslivet. För att öka konkurrensen tog han initiativ till att KF köpte och grundade egna fabriker, bland annat för tillverkning av margarin, mjöl, gummi och glödlampor. Detta ledde till att karteller sprängdes, priserna sjönk och produktionen ökade.

Exempel på KF-industrier i Stockholmsregionen var kvarnen Tre Kronor i Nacka, Luma glödlampsfabrik vid Hammarbyhamnen och bageriet San Remo i Västberga.

 

Nordiska Kompaniet

Nordiska Kompaniet (NK) bildades 1902 genom att Stockholms två största detaljhandelsföretag, KM Lundberg och Joseph Leja, slogs ihop. Karl Magnus Lundberg hade öppnat en garnbod i Stockholm 1851. Sonen Karl öppnade ett varuhus vid Stureplan 1898.

Den drivande bakom sammanslagningen var Joseph Sachs. Han var vd i Joseph Leja sedan 1892 och vd/ordförande i NK till 1949. År 1915 kunde han öppna landets första moderna varuhus vid Hamngatan, utformat efter amerikanska förebilder.

Tillsammans med H.G. Turitz, som drev motsvarande verksamhet i Göteborg, startade Sachs landets första kedja med lågprisvaruhus, Epa (Enhetsprisaktiebolaget). Den första butiken öppnade i Örebro 1930. Samma år öppnades en butik på Götgatan i Stockholm. Affärsidén gick ut på att alla varor skulle ha låga priser i ett fåtal prislägen.

Lanseringen av Epa väckte häftiga protester från andra handlare. Skulle det verkligen vara tillåtet att sälja så billigt? Kampanjen mot Epa hade tydliga antisemitiska inslag – både Josef Sachs och H.G. Turitz var judar. En statlig utredning tillsattes 1934 för att undersöka om några lagliga åtgärder skulle vidtas mot lågprisföretaget. Men det blev ingen lagstiftning mot Epa.